Är förvirrad!!
Vad känner jag för dig? Det är den stora frågan du gör mig defnetivt attraherad jag tycker du påminner om Magnus och han var något speciellt precis som du.. Men vad känner jag egentligen du gör mig förvirrad jag gör mig själv förvirrad..
Ditt sätt att vara elak blir bara att jag vill ha dig ännu mera det är ju egentligen inte så att du är elak bara retsam..
Men jag kan ta det det gör mig bara mera att jag vill ha dig och bryr mig inte om hur heller..
Jag sover ingenting om nätterna längre mina tankar går stadigt i genom allt skolan,mina känslor,mina vänner jag vet inte vad jag ska ta mig till längre det ända som är bra är väl att jag faktiskt bara är förvirrad och inte alls mår dåligt för tillfället..
Men det gör det ju inte bättre att jag inte sover för det.. Vet just nu inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra för att sluta tänka kunna slappna av o faktiskt inte vara rädd att sova.. Vet inte varför jag är så rädd för att lägga mitt lilla huvud på kudden heller.. Kan inte du hålla om mig så jag kan sova för en enda natt men skulle aldrig fråga dig om det..
För det första är jag feg för det andra har du faktiskt flickvän även om du inte är henne speciellt trogen vad jag har hört..
Men varför faller jag hela tiden för bad boys attetyden det är så himla dumt.. Men men kan inte hjälpa men måste få en sorts tanke vad jag faktiskt känner o kanske dela med mig..
"Men jag tycker ju om dig" som Patrik Rasmussen skulle sagt det men det är ju faktiskt så det är jag tycker ju om dig nog lite för mycket för mitt eget bästa och rädslan tar vid därmed tankarna o omöjligheten att sova.. Men men jag kommer väl fram till vad jag känner så småningom jag med..
Gud vad jag saknar din attetyd Magnus men jag får ju uppleva den igen med Erik :)..
Ditt sätt att vara elak blir bara att jag vill ha dig ännu mera det är ju egentligen inte så att du är elak bara retsam..
Men jag kan ta det det gör mig bara mera att jag vill ha dig och bryr mig inte om hur heller..
Jag sover ingenting om nätterna längre mina tankar går stadigt i genom allt skolan,mina känslor,mina vänner jag vet inte vad jag ska ta mig till längre det ända som är bra är väl att jag faktiskt bara är förvirrad och inte alls mår dåligt för tillfället..
Men det gör det ju inte bättre att jag inte sover för det.. Vet just nu inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra för att sluta tänka kunna slappna av o faktiskt inte vara rädd att sova.. Vet inte varför jag är så rädd för att lägga mitt lilla huvud på kudden heller.. Kan inte du hålla om mig så jag kan sova för en enda natt men skulle aldrig fråga dig om det..
För det första är jag feg för det andra har du faktiskt flickvän även om du inte är henne speciellt trogen vad jag har hört..
Men varför faller jag hela tiden för bad boys attetyden det är så himla dumt.. Men men kan inte hjälpa men måste få en sorts tanke vad jag faktiskt känner o kanske dela med mig..
"Men jag tycker ju om dig" som Patrik Rasmussen skulle sagt det men det är ju faktiskt så det är jag tycker ju om dig nog lite för mycket för mitt eget bästa och rädslan tar vid därmed tankarna o omöjligheten att sova.. Men men jag kommer väl fram till vad jag känner så småningom jag med..
Gud vad jag saknar din attetyd Magnus men jag får ju uppleva den igen med Erik :).. Ensam!!
Känner det som om jag håller på att förlora alla mina vänner som om ingen ser mig längre...
Jag är om inte gladast att de hittar sina kärlekar men är det verkligen rätt att lämna sina vänner bara så där bara för att man gör det... Jag vill inget annat än att ni ska vara lyckliga men min mardröm har alltid varit att ni glömmer bort mig att ni lämnar mig o det vill jag inte...
Vill att ni ska minnas att jag oxå finns här för er även om ni just nu kanske inte behöver mig men jag behöver nog känna att ni iaf finns...
Det sista jag vill är att ni ska försvinna för alltid i mitt liv...
Jag behöver mina vänner speciellt i och med att jag aldrig kommer finna den kärleken som alla just nu finner men just därför jag nöjer mig med mina vänner men det jag vill säga till er Glöm inte bort mig för jag finns här o jag känner mig bortglömd av er...
Älskar er!!
Jag är om inte gladast att de hittar sina kärlekar men är det verkligen rätt att lämna sina vänner bara så där bara för att man gör det... Jag vill inget annat än att ni ska vara lyckliga men min mardröm har alltid varit att ni glömmer bort mig att ni lämnar mig o det vill jag inte...
Vill att ni ska minnas att jag oxå finns här för er även om ni just nu kanske inte behöver mig men jag behöver nog känna att ni iaf finns...
Det sista jag vill är att ni ska försvinna för alltid i mitt liv...
Jag behöver mina vänner speciellt i och med att jag aldrig kommer finna den kärleken som alla just nu finner men just därför jag nöjer mig med mina vänner men det jag vill säga till er Glöm inte bort mig för jag finns här o jag känner mig bortglömd av er...
Älskar er!!
